Hem » fornlämning » Det antikvariskt oklanderliga

Det antikvariskt oklanderliga

Det antikvariskt oklanderliga

1995. När vi startade vår verksamhet på Överjärva gård, med kommunantikvarie Alice Gunter som ledstjärna, var det antikvariskt tänkande som gällde. Detta präglade arbetet. Det gällde husen, det gällde alla lämningar omkring och givetvis de kända fornlämningarna. Det gällde även de eventuella fornlämningar som kanske ännu inte hade hittats. Vilken omfattning hagarna skulle ha bestämdes av om det kunde finnas fler fornlämningar.

Vi byggde på gammalt sätt. Vi försökte undvika plast. Vi byggde trätak på foderhäckarna.

Den biologiskt hållbara vilan

2000. Vi köpte liten traktor med slåtteraggregat, så att vi skulle kunna slå själva och ta hem hö från områden runt Igelbäcken. Vi upplevde inte att vi fick draghjälp från varken politiker eller vd. Vi lyckades inte berätta om oss själva och vår verksamhet, trots att våra djur spred glädje i hela området och arbetade för den biologiska mångfalden. Järvastaden AB hittade oss, däremot, och förstod värdet.

Man skulle kunna uttrycka det så, att Överjärva vilade i träda i biologiskt hållbar miljö. Skogen som betats av kor fram till 50-talet och hästar på 60-talet var en biotop av högt värde. Rönn, hagtorn hade växt upp mellan tallstammarna. Tallar av väldigt olika ålder på höjderna, gamla granar i norrsluttningen och stora lövträd i svackan ned mot E4an. I den här svackan kan man avläsa en strand. Stora pilar vid vattnet. Hit gick korna ned för att dricka, på den tiden när detta var en strand vid ett inlopp från en havsvik.

En stor mängd död ved överallt. Det som tidigare var bränsle för vedspisarna i Statarlängan blev, när alla boende flyttat, et matförråd för fåglar.

 

Husen förfaller alltmer

2005. Den agrara sammanhållna helheten med fornminnen från järnåldern, väl bevarade i betesmarken, med fragment av odlingsmark och diken orörda från tiden då de brukades och då ängarna hade namn. Och skogen med dess hemligheter. De vilda djurens egna stigar mot norr.

Igelbäckens naturreservat skulle bildas.

Vi utvecklade vår lammproduktion. Vårt förhållningsätt var att skapa förtroende, att utvecklas på ett etiskt hållbart sätt. Vi återupplivade bra, äldre arbetssätt. Vi startade kurser. Kurs i att Tova och Spinna. Kurs i Småskalig fårskötsel. Kurser för barn. Kursverksamheten och vårt sätt att arbeta med lammproduktion var modern. Vi fick efterföljare.

Verksamheten blev till viss del lönsam.

Besöksnäringen ökar otroligt

2010. På Överjärva gård ökade besöksnäringen otroligt. Det blev mycket svårt för oss ensamma, att följa upp detta. Vår personal som till stora delar arbetade gratis hade ingen möjlighet att ta tillvara denna potential. Gårdens Naturskola och café var igenbommad under somrar och långa helger. Ingen draghjälp där heller. De stora spontana besöksgrupperna har sponsrats av Kulturlandskaparna under dessa år. Vi har fått telefonsamtal nästan alla tider på dygnet. Det goda omhändertagandet, utanför caféets öppettider, fårens och lammens fina skötsel har givit Överjärva 2:18 ett gott rykte.

Det fanns inga vettiga lokaler för oss att bedriva verksamhet i. Det var något vi skulle bli tvungna att åtgärda själva. Vi har byggt tre hus. Ett med permanent byggtillstånd. Ett som räknas som ombyggnad och är permanent. Ett tredje med tillfälligt bygglov. Alla gamla hus står fortfarande kvar som ruiner med höga antikvariska värden. SVENSK JORDBRUKSHISTORIA FRÅN ISTIDEN FRAM TILL VÅR TID.

Intresset ökade enormt bland allmänheten men ingen politiker visade intresse. Vår förening gjorde många egna utredningar. Inom Landsbygdsprogrammet fanns medel att söka. Hushållningsällskapet hjälpte till med en utredning om att starta ett mejeri.(Inte helt orealistisk tanke, eftersom det hela tiden fanns en efterfrågan: ”Kan vi köpa fårmjölk här”.) Personer som blivit pensionärer från Solna Stad engagerade sig på många sätt. Någon politiker ville inte engagera sig. Det blir för dyrt, var det svar vi fick.

Betesavtalet

2011. Vår verksamhet får klara lyft med vårt betesavtal. När Igelbäckens naturreservat hade bildats fanns möjliget till finansiering. Planeringar blev möjliga. Vi skrev en avsiktsförklaring. I ägardirektivet kom vi att rekommenderas till, att ta hand om den djurverksamhet som Överjärva gård AB hade haft , i detta fall hönsgården.

Möjligheten att hämta hö minskade däremot radikalt med byggnationen i Järvastaden. Lantlig väg byts mot parkväg.

Nytt ljus på fastigheten Överjärva 2:18

2015. Nu är Överjärva 2:18 den sista sammanhållna agrara miljön i Solna. Husen står kvar. Även de som blivit underhållna med målning börjar få skavanker. Inuti har inget hänt. Några nya hus har smugits in i miljön på ett fint sätt. Betesmarken sköts exemplariskt, skogen får behålla sin döda ved. Skötsel av grönytor sker bara med metoder som främjar biologisk mångfald. Gärdesgårdarna blir ständigt underhållna. Fornlämningarna från järnåldern törs ingen röra. De antikvariska värdena är stora. Alla naturvårdsarbeten sker på sätt som utvecklar och bevarar flora, fauna och svampvärld .

Vi som bedriver undervisning

  • Den undervisning som pågår kontinuerligt med Kulturlandskaparna, Statarmuseet, Elisabet Brömster och andra grupper, den är på riktigt. Det är en ovärderlig tillgång att guida i en genuin, opåverkad gårdsmiljö. Det går inte att förstå sin hembygd om man inte har lärt sig historien. Helheten är fin. Allt finns inom gångavstånd. Husen, betade hagar, skogen och bäcken.
  • Politiker är fortfarande oense.
  • Behoven av relevanta lokaler för undervisning av befintlig kursverksamhet är stor.
  • En stor sammanhängande lokal för större arrangemang behövs. Det är där en julmarknad ska kunna hållas. Övervåningen av ladugården är perfekt. Det innebär dessutom att utseendet på ladugården kan behålla sin gestaltning. Kulturlandskaparnas styrelse har för flera år sedan lämnat in en ritning på hur en restaurang skulle kunna byggas i bottenplanet.
  • Riv upp beslutet om rivning. Ta ett enigt beslut om att plocka ner, ta reda på allt som är användbart, ersätt och bygg upp ladugården med samma utseende. Det är likadant som man gjorde med Hästskostallet för över 20 år sedan.

2017- 01- 09

Ulla Alm

Ordförande föreningen Kulturlandskaparna i Stockholms län

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *