”Den här veckan sköts gräsklippningen i Igelbäckens naturreservat av ett gäng ulliga naturvårdsarbetare. Sundbybergs stad har tagit hjälp av ett sextiotal får från Överjärva gård i Solna som har släppts ut i reservatet för att äta gott, springa runt och vila upp sig, samtidigt som gräsytor och hagar betas från sly.”
Tidningen Mitt i Solna rapporterar om fårens väl och ve, 8 juli 2015.
Om vi idag skulle uppfinna en textilfiber som …
Vad skulle vi då kalla den fibern? En underfiber – vår räddning? Ett mirakel är en fiber vi lånar av fåren.
Från boken ”Ull, hemligheter, möjligheter och färdigheter” av Kerstin Gustafsson och Alan Waller.
Du får nu tillträde till denna vackra plats. Vi antar att du visar respekt för djur, natur och de som arbetar för att platsen ska bli så här vacker!
Lär barnen att detta är ett naturreservat och en arbetsplats. Det är inte tillåtet att bryta grenar från träd och buskar ta sönder stubbar eller trädgrenar, bära bort pinnar eller stenar från sin plats i sammanhanget. Dessa stubbar, grenar och pinnar kan innehålla fågelmat eller insekters boplatser.
Djurens närvaro bevarar det ursprungliga landskapets karaktär. Vi som sköter får och höns här, gör det genom en ideell förening.
Mark och hus har en sammanhållen väl bevarad agrar miljö.
”Längtan har varit lång men äntligen är det lammningstid på Överjärva gård. Hittills har över 30 av förväntade 80 lammungar fötts. I förra veckan fick tackan Lollo ett tvillingpar som Mitt i:s läsare ska få döpa.” Läs artikeln som skrevs innan namntävlingen blev avgjord.
Mitt i Stockholm, 2014-03-18
Samspel mellan människa, djur och natur
Djuren lockar fram det bästa hos oss – och det är fascinerande, samspelet mellan djur och människa. För att känslomässigt komma nära ett djur måste man ge upp känslan av att vara totalt överlägsen och istället övertyga djuret om att man inte vill skada det utan i handling visa att man vill göra något bra tillsammans.
För att klara det krävs känslighet, varsamhet och en stor portion vilja. Som andra gräsätande flockdjur är fårens naturliga instinkt att fly för minsta tecken på fara, prata därför gärna med djuren när du närmar dig dem så de känner igen dig på rösten. Vissa individer vill säkert hälsa på dig, andra inte, när de lärt känna dig blir de lugna av din närvaro i flocken.
Det är djurets personlighet och inte människans, som dikterar takten och kvaliteten på samvaron. Man måste lära sig förstå djuret för att kunna utveckla samspelet. Då växer man antagligen själv som människa! Om man skulle önska något så vore det väl att fler personer skulle ta steget att bli medlem i föreningen och skapa en nära kontakt med våra underbara fårindivider, det är en upplevelse som vi unnar var och en.
Får är utmärkta betesvårdare, med glädje återställer de igenvuxna marker och håller dem öppna. På så vis bidrar de till kultur- och landskapsvård och gynnar många hotade växter, samtidigt som de äter sig mätta. De ger även en stor trevnad och liv och rörelse i landskapet. De ger oss dessutom det fantastiska materialet – ull.
Nu inväntar vi kommande lamningar och sedan sommarsäsongens grönbete.
Föreningshälsningar från Christer Carlsson
Skrivet någon gång i början av 2000-talet – men väldigt aktuellt.
