Samspel mellan människa, djur och natur
Djuren lockar fram det bästa hos oss – och det är fascinerande, samspelet mellan djur och människa. För att känslomässigt komma nära ett djur måste man ge upp känslan av att vara totalt överlägsen och istället övertyga djuret om att man inte vill skada det utan i handling visa att man vill göra något bra tillsammans.
För att klara det krävs känslighet, varsamhet och en stor portion vilja. Som andra gräsätande flockdjur är fårens naturliga instinkt att fly för minsta tecken på fara, prata därför gärna med djuren när du närmar dig dem så de känner igen dig på rösten. Vissa individer vill säkert hälsa på dig, andra inte, när de lärt känna dig blir de lugna av din närvaro i flocken.
Det är djurets personlighet och inte människans, som dikterar takten och kvaliteten på samvaron. Man måste lära sig förstå djuret för att kunna utveckla samspelet. Då växer man antagligen själv som människa! Om man skulle önska något så vore det väl att fler personer skulle ta steget att bli medlem i föreningen och skapa en nära kontakt med våra underbara fårindivider, det är en upplevelse som vi unnar var och en.
Får är utmärkta betesvårdare, med glädje återställer de igenvuxna marker och håller dem öppna. På så vis bidrar de till kultur- och landskapsvård och gynnar många hotade växter, samtidigt som de äter sig mätta. De ger även en stor trevnad och liv och rörelse i landskapet. De ger oss dessutom det fantastiska materialet – ull.
Nu inväntar vi kommande lamningar och sedan sommarsäsongens grönbete.
Föreningshälsningar från Christer Carlsson
Skrivet någon gång i början av 2000-talet – men väldigt aktuellt.