Hem » Blogg » Historier från gården

Historier från gården

Det antikvariskt oklanderliga

Det antikvariskt oklanderliga

1995. När vi startade vår verksamhet på Överjärva gård, med kommunantikvarie Alice Gunter som ledstjärna, var det antikvariskt tänkande som gällde. Detta präglade arbetet. Det gällde husen, det gällde alla lämningar omkring och givetvis de kända fornlämningarna. Det gällde även de eventuella fornlämningar som kanske ännu inte hade hittats. Vilken omfattning hagarna skulle ha bestämdes av om det kunde finnas fler fornlämningar.

Vi byggde på gammalt sätt. Vi försökte undvika plast. Vi byggde trätak på foderhäckarna. Läs mer

Gunbritt och hennes dramtiska liv

Vi sparade Gunbritt som livdjur 2011 framförallt för hennes vackra ull. En stadig tacka. Nackdelen var att hon föreföll något otillgänglig. Rätt skygg, faktiskt! Men jag var envis, jag ville ha henne kvar. Fåraherdarna var mer skeptiska. Vi får öva henne med äpplen och morötter, sa vi. Isabella, hennes mamma var hyfsat tam och moster Bianka också, en tuff tacka, som vi ännu har kvar. Isabella födde två lamm det året. Gunbritt och Ingmari. Nu blev det så tokigt att den gamla pensionären Anna som inte hade gått med bagge gick i samma hage och överväldigades av känslor när Isabella lammade. Hon snodde Ingmari, som inte var välkommen tillbaka. Det blir mycket dramatik och mycket jobb med att mjölka ur råmjölk och sedan ”nappis”. Den envisa lilla Ingmari lyckades ändå få fart på Annas juver till viss del. Gunbritt fick på det sättet en trygg uppväxt med egen mamma.

Läs mer

Gott nytt fårår!

Kära medlemmar, kära vänner!

Nu har det varit nyår. Nytt fårår infaller när vi släpper ut baggarna till tackorna och det gjorde vi den 2 oktober 2011. Ivan och Muffe. Ivan av rasen mörk leicester och Muffe ostfriesiskt mjölkfår. Ivan har 17 fruar och Muffe 19.

De nya lammen i gänget är väldigt fina. Här följer en presentation.

Linnea

Ni som har följt vår verksamhet vet att Malin fick förlösas med kejsarsnitt i våras. Hon fick fyra stora välskapta lamm, tre bagg- och ett tacklamm, Linnéa.

Malin har alltid varit en ovanligt envis och tuff tacka. När hon var ung gick hon ett bra tag utan öronbricka. Det var så svårt att sätta fast en bricka. Första gången vi skulle klippa henne passade vi på eftersom hon då står i klippstolen. Vi var väl en 7–8 stycken som höll i henne. Vad hjälpte det, hon ryckte till och brickan blev förstörd. Örat klarade sig med en hårsmån. De här envisa dragen fick henne att överleva vårens oerhörda påfrestningar. Varje morgon trodde jag att hon skulle vara död. Men som sagt SLU, idisslaravdelningen, räddade henne och lammen. Lammen fick råmjölk av kor och för säkerhet skull av flera olika kor så att immunförsvaret skulle bli tillräckligt bra. Linnea är döpt efter ett av veterinärstudenterna.

När vi spar Linnea är det generna vi vill jobba vidare med. 50 % är mörk leicester och 25 % finull (alexander) 25% mafalda. Mafalda är en produkt av den renrasiga vita finullsbaggen Oliver, dvs. 50 % samt Lill-Molly 50 %. Mafaldas vita, glänsande lockar var en efterfrågad ull. Lill-molly är efter gamla Molly och dorsetbaggen Birger Bången.

Linnéa har ljusgrå, finfibrig ull och huvudet är mörkgrått.

Pia-Lotta

Jag hade tagit hem 14 lamm till fårhuset och nästa morgon var det dags att fara iväg till slakteriet. Det är alltid viktigt att kolla alla så att inget märke ramlat av. Ett sådant djur får inte slaktas. Om någon haft lös mage bör man klippa bort förorenad ull. Ett av lammen tittar upp på mig. Då får jag se hur lik detta lamm är Sixten. Sixten är hennes vita finulls-pappa. Lammet heter Pia-lotta och är vit.

I somras hade vi problem i vår bagghage. Det var några som envisades med att reta djuren. Det ska sägas att det är ovanligt med den typen av problem. Dels är det många hundägare som går runt hagarna och kollar dagligen och dels är barnen mestadels uppvuxna med våra får och föräldrarna har varit förebilder. De har läst våra instruktioner hur man ska vara med djuren. Nu hade i alla fall några retat upp djuren så att de båda stora baggarna hade stångat den mindre Sixten så illa att han fick avlivas. Jag tror mer på att baggarna skadat Sixten än att barnen gjort det. Sixten var mycket snäll så det här var tråkigt.

Pia-Lottas mamma Pia har mycket finulls-gener både från sin pappa, den renrasiga finullsbaggen Sune, och mamma Karmelia som härstammar från Lisa (ej rasren men rastypisk) och finullsbaggen Oliver.

När jag valde livdjur i första vändan fick inte Pia-Lotta poäng, trots sin ullkvalitét och det var för att hon hade två syskon som var missbildade. Nu öppnade jag emellertid dörren och gick ut i fårhagen med Pia-Lotta. Jag hade bara 13 lamm till slakt.

Kirsten

Sixten är även pappa till Kirsten. Kirsten är svart med vit bläs som morfar Sune. Hennes ull har väldigt många krus per centimeter och är glansig. Hon har kort, trekantig svans, ingen ull på magen och ingen på huvudet. Kroppen är välbalanserad även om hon inte är så stor. En fin finullare!

Olivia

Det djuret har mer obestämbara gener. Pappa Muffe, ostfriesiskt mjölkfår och mamma Dockan efter Prickan efter Greta efter gamla Molly. Olivia fick höga poäng vid ullmönstring för finull och är en tillgänglig, tam tacka.

Lollo

På försommaren ute i beteshagen hittade vi, helt utan förvarning, tackan Lolita stendöd. Hon hade gener av gotlandfår och leicester. Eftersom vi besöker hagarna minst en gång per dag och inte märkt något avvikande blev det en chock. Inga yttre skador, juvret verkade helt normalt. Hon låg bara där. Obduktionen visade ändå att det var akut juverinflammation.

Hennes tre tacklamm var födda i början av april. De var då nästan tre månader så de fick klara sig utan mamma. De hade växt upp i samma grupp som de nu betade tillsammans med, alltså slapp de bli mobbade. Tre svarta troll vars ull höll på att bli alltmer grå. Av dessa tre som var väldigt lika valde vi den mest tillgängliga.

Gunbritt

Isabella, Gunbritts mamma, är en stor, intensivt svart leicestertacka. Hon är bland barnen känd för att stångas. I hennes vinterhage fanns även den ej betäckta pensionären Anna. Denna vårnatt, mitt i den mest intensiva lamningsperioden då pannlampan är riktad mot tackorna med jämna mellanrum, då lammar Isabella utomhus. Förmodligen gick det fort och smärtfritt att först få ett lamm och snabbt ett till. Det är litet knepigt att slicka båda på en gång. Annas hormoner passade på att ”hjälpa till”. Hon slickade ett av lammen som kom att tillhöra henne, med omedelbar verkan.

Jag försökte verkligen att lämna tillbaka lammet. Isabella är stor och båda lammen var kraftiga, ja, mycket fina. Anna, något skrabbig och utan mjölk i juvret. Men Anna hade slickat och det är bara det som avgör. Isabella var instängd i boxen med båda lammen. Anna, utestängd från huset, bräkte och bråkade kolossalt.

Nummer ett, när lammen är helt nyfödda, är råmjölken. I detta fall fick Isabellas ”rätta lamm” äta hela tiden, medan det ”felaktiga” misstänksamt puffades åt sidan. Det blev halsband i grinden och mitt huvud i tackans ljumske och lammet till spenen. Så där höll vi på ett par timmar för att lammet skulle få tillräckligt med råmjölk. Det här skulle inte gå. Ett lamm som inte är omtyckt dör och det blir ingen glad av. Anna bråkade och Isabella gillade inte Ingabritt som hon sedan fick heta. Jag lyfte ut lammet till Anna. Man kunde se hjärtan hoppa i luften som i serier. Anna och Ingabritt blev oskiljaktiga.

Ingabritt blev flasklamm till bara hälften, för med sitt frenetiska diande så fick hon igång Annas juver också.

Gunbritt är sparad för sin intensivt svarta, långa ull och att hon är väldigt stor.

Hanna

Anna och Sune har fått Sanna som har fått Hanna med Sixten. Hänger ni med! Det är bara två generationer sedan som vi kunde rabbla våra släkttavlor. Vår farmor berättade ofta om sina släktingars namn och var de kom ifrån och bodde just då. Man fick inre bilder av dem och deras tuffa liv. Vår mamma har berättat om gamlamormor mycket detaljerat så att man kan se henne gå runt i stugan och städa eller ligga på knä på bryggan och tvätta.

 

Spar på det fina i livet, den inre dramatiken. Titta på verkligheten oftare och mindre på dator och tv.

Välkomna till Överjärva gård där kan ni njuta av verkligheten.

Detta hälsar kulturlandskaparen Ulla Alm

En Halloweenrysare

Ulla och fåraherdarna träffades klockan 10.00 på Överjärva. Denna dag kom Ida, Ellinor, Sofia, David, Wille och Ellen.

Idag skulle vi göra en ny spännande sak. Vi skulle hämta fåren från Västerjärvahagen och gå hem genom skogen och över nya järnvägsbron med fåren lösa, bara en tacka skulle få ha band. I hagen gick åtta tackor samt baggen Ivan, som fått åka hem redan på morgonen. Ingen vill ha en bagge lös i skogen. Läs mer