Författare: Kulturlandskaparna

Kulturlandskaparna är en ideell förening som arbetar för biologisk mångfald. Vi har en fårbesättning med drygt 30 tackor och några baggar på Överjärva Gård i Solna. Fåren betar även i Igelbäckens naturreservat och i Bergshamra.

Kurser

Vi har många praktiska kurser. De som går kursen Småskalig fårskötsel får arbeta i direkt kontakt med djuren, öva på tackorna och lammen som föds under mars månad. Lär dig gärdesgårdsbygge, tova och spinna ull, slipa och slå med lie, naturvård och fårklippning.

Fårkurser för barn: Bli en riktig fåraherde! Barn från fem år börjar i Lammklubben och fortsätter sedan som Fåraherde.

Grupper: Du kan boka in grupper för upplevelseteman. Träff i fårhagen (1–2 timmar) på våren går lika bra för barn som vuxna vid födelsedag, dop, svensexa, möhippa eller pensionärsträff. Eller upplevelsetema för att tova (3–4 timmar).

Fårens hantverksbod

Besök Fårens hantverksbod på Överjärva gård och handla underbara lammskinn, ull och ullhantverk.

Om Kulturlandskaparna

Uppdrag: Vi har även uppdrag på Överjärva gård – vi sköter hönsgården, vi vårdar ytorna utanför beteshagarna med lieslåtter och vi är medarrangör för midsommarfirandet.

Bli Medlem

Vill du stötta föreningen eller vara med och jobba med fåren eller hantverksboden, så bli medlem.

Här kan du läsa om föreningens historia på gården

Det antikvariskt oklanderliga

Det antikvariskt oklanderliga

1995. När vi startade vår verksamhet på Överjärva gård, med kommunantikvarie Alice Gunter som ledstjärna, var det antikvariskt tänkande som gällde. Detta präglade arbetet. Det gällde husen, det gällde alla lämningar omkring och givetvis de kända fornlämningarna. Det gällde även de eventuella fornlämningar som kanske ännu inte hade hittats. Vilken omfattning hagarna skulle ha bestämdes av om det kunde finnas fler fornlämningar.

Vi byggde på gammalt sätt. Vi försökte undvika plast. Vi byggde trätak på foderhäckarna. Läs mer

Gunbritt och hennes dramatiska liv

Vi sparade Gunbritt som livdjur 2011 framförallt för hennes vackra ull. En stadig tacka. Nackdelen var att hon föreföll något otillgänglig. Rätt skygg, faktiskt! Men jag var envis, jag ville ha henne kvar. Fåraherdarna var mer skeptiska. Vi får öva henne med äpplen och morötter, sa vi. Isabella, hennes mamma var hyfsat tam och moster Bianka också, en tuff tacka, som vi ännu har kvar. Isabella födde två lamm det året. Gunbritt och Ingmari. Nu blev det så tokigt att den gamla pensionären Anna som inte hade gått med bagge gick i samma hage och överväldigades av känslor när Isabella lammade. Hon snodde Ingmari, som inte var välkommen tillbaka. Det blir mycket dramatik och mycket jobb med att mjölka ur råmjölk och sedan ”nappis”. Den envisa lilla Ingmari lyckades ändå få fart på Annas juver till viss del. Gunbritt fick på det sättet en trygg uppväxt med egen mamma.

Läs mer

Ull

Om vi idag skulle uppfinna en textilfiber som …

  • kunde tillverkas med låg energiförbrukning utomhus eller i enkla byggnader utan miljöfarliga avfallsprodukter av enkla outtömliga resurser och i ett stort urval av finlekar och längder
  • var lättförädlad, självfiltbar, lättfärgad och mottaglig för speciella behandlingar, och lätt att blanda med andra fibrer
  • var utprovad, allergitestad, giftfri, neutral, hudvänlig och som motverkade trycksår och befrämjade spädbarnstillväxt
  • var luftig, elastisk, böjlig, ljudabsorberande, brandsäker, värmeutjämnande, fuktutjämnande, vattenavvisande, smutsavvisande och som motverkar dålig lukt och statisk elektricitet
  • var lätt att få ren och som inte lätt blev skrynklig
  • var tålig, hållbar och motståndskraftig mot mikroorganismer
  • kunde återanvändas och som var 100 procent biologiskt nedbrytbar

Vad skulle vi då kalla den fibern? En underfiber – vår räddning? Ett mirakel är en fiber vi lånar av fåren.

Från boken ”Ull, hemligheter, möjligheter och färdigheter” av Kerstin Gustafsson och Alan Waller.